Berlin Marathon 2003
Här kommer ett försök att återskapa vad jag kände. Minnesbilderna från loppet är bitvis vaga då jag var oerhört fokuserad men vill ni höra folk vråla, spela och leva rövare som inget annat? Åk till Berlin. Så mycket minns jag!
Nu skulle jag för första gången göra ett allvarligt försök att gå under tre timmar på ett maraton. Veckorna innan såg det lovande ut men helgen innan fick jag en släng av något och på måndagen kändes det inte särskilt hoppfullt. Men, men kroppen började piggna till och jag följde LN's schema till punkt och pricka men skulle jag inte känna mig i toppform snart? Hallå! Kom ner till Berlin på fredagen och efter att ha hämtat ut nummerlappen på kvällen så kom jag i säng hyggligt i tid men med lite lätt huvudvärk. Kändes bättre på lördag morgon igen och körde sista korta passet. Jo, det känns hyggligt nu, en dag på stan gör nog susen. :-)
Hade redan konstaterat att hotellet inte serverade frukost så tidigt som jag tänkt äta men att få tag i gas till köket skulle väl inte vara något problem? Jo, det var det! Efter att letat hela lörda´n så införskaffades till slut en vattenkokare men då var det trötta ben och huvudvärk. Nå, jag hade hunnit med att gå på den viktiga brödfestivalen också på Alexanderplatz! :-) Humöret var lite deppigt med dom trötta benen, men efter en god middag så somnade jag relativt tidigt och sov riktigt gott.
05:00 - PIP! Oj, redan morgon, men jag känner att kroppen känns helt okej. Ingen huvudvärk, visst är kroppen stel men det är den alltid på morgonen... Lagade en delikat frukost, drack en hel del och klockan sju bar det av mot starten. Tunnelbanan var proppfull av löpare och ute var det bra kallt och nu kändes det att det var race på gång! Efter en hygglig promenad som bara gjorde gott så var jag framme en dryg timme innan start. Lite stressigt ändå att hinna med alla bestyr då det var ett stooort område och min lastbil för kläderna var längst bort. In i startfållan (C) 15 minuter innan start och det var en positiv överraskning. Ingen trängsel och inget stök utan det gick att värma upp bra och det behövdes i kylan. Nu är all nervositet borta och fokus helt på loppet. Två minuter innan start får vi gå ihop med framförvarande grupp och plötsligt, pang, starten går.
Det enda som finns i huvudet nu är, ta det lugnt!!! Första km går enligt plan och landar på 4.12 netto men under andra tycker jag att många springer om mig och ökar omedvetet. Ok, 4.04, alldeles för snabbt! Precis då kommer Mattias från Kville upp bakom och hälsar, skoj. Jag vet ju att han siktar på lite bättre tid än jag och förklarar att jag håller mig nog en bit bakom honom. Kilometrarna rullar på och jag konstaterar att varje gång jag tycker att ska det kännas så här att ligga i 4.15-tempo, så har dom gått lite för snabbt bara och det känns faktiskt betryggande. Dessutom önskar jag att jag vore dansk för det är många danska hejaklackar ute. Vid 10 km ligger jag en halv minut före schemat och det känns bra! Ser fram emot att få min första Gatorade men ooops, den var visst på fel sida gatan. Nå, en missad gör nog inget men låt det inte bli flera! Men, det var den genomgående trenden under hela loppet. Lyckas på ett märkligt sätt missa vartenda ett av Gatorade-borden men jag håller tummarna och ber till maratonguden att jag är en tuff kille som klarar mig på vatten!
Kilometrarna rullar på och det känns ansträngt men kontrollerat. Ser oerhört mycket fram mot langningen vid 20 km och tänker att jag får bara inte missa den för då är jag nog rökt men det gör jag inte. Yes, 5 dl Vitargo sitter som en keps. Tar emot den och inser att jag bör nog hushålla med den till nästa langning vid 35 km. Halvmaran passeras på 1.28.40 vilket nu är 50 sekunder föreschemat och det känns kanon. Nu börjar ett svagt uppförslut på ca 7 km och jag räknar kallt med att nu kunna ligga ganska fint på tidschemat för att sen kunna öka vid 28 km och jajemän. Kilometrarna rullar på som i trans. Får byta rygg lite då och då nu eftersom folk börjar tröttna och vid 28 km känns det som om jag börjar plocka placeringar. Ökar farten lite och vid 30 km känner jag mig helt trygg i att gå under tre timmar. Ja, så trygg som man nu kan vara... Livnär mig på vatten men plötsligt börjar jag närma mig langning igen och jisses vad men folk det är längs banan nu. Blir nervös att jag ska missa langningen och tappar lite fart under mitt spanande tror jag men där, vid 35.5 km ungefär ser jag vad jag letar efter. Vrålar något om att det ska gå vägen och sätter av, ska jag t.o.m gå under 2.58?
Nu är det bara fokus på att hålla farten, känns långt mellan markeringarna men ingen fara på taket. Räknar ut att klarar jag bara 4.30-tempo så är jag hemma i tid och så långsamt ska det väl inte behöva gå. Benen värker men jag springer så avslappnat jag någonsin kan men vid 39 km händer något. Benen lyder inte längre! Dags att betala för att jag fått i mig för lite sportdryck tror jag. Jag får slita som ett djur, folk har börjat gå runtomkring mig och åskådarleden har tunnats ut. Vad är det som händer? Kilometern går på 4.41 och jag har bara 10.21 på mig att hinna in sista 2.2 km. Inser att om jag plötsligt ska tappa fart linjärt så är jag riktigt illa ute men nu tätnar åskådarleden.
Sista 2.2 km går som i trans. Folk vrålar "ünter drei, ünter drei"! Jag skiter i att springa snyggt utan borrar ner huvudet och bara sluggar vilt. Benen gör mer ont än vad jag trodde dom kunde göra men nu ser jag Brandenburger Tor, jag ser en tuff stridsvagn, jag ser en gigantisk fotboll och jag ser framför allt målet!!!
Plötsligt är jag i mål och fattar inte vad som hänt. Vet inte riktigt om jag ska svimma eller vad jag ska ta mig till men bestämmer mig för att jag måste ha en medalj innan jag däckar. Med medaljen runt halsen så är jag sen bara lycklig. Pratar tyska med folk, blir fotograferad, graverad, ja världen ler mot mig! Folk på stan gör high-five med mig och ropar "super, schaft", ler och annat och jag känner att ja, det är värt smärtan! Jag vill bara kram allt och alla. :-)
Tack Lorenzo för ett suveränt upplägg, tack till världens bästa langare och tack till alla ni som stöttat och trott på mig. Det gör mer än ni tror, jag lovar att jag tänkte på er under loppet.
För den nummerbitne, 5km 21:03, 10km 41:59 (20:56), 15km 1:02:53 (20:54),
20km 1:24:02 (21:09), halvmarathon 1:28:40, 25km 1:45:08 (21:06),
30km 2:06:16 (21:08), 35km 2:27:38 (21:22), 40km 2:49:39 (22:01) Mål 2:59:06
Ich bin ein Berliner! Jag är under tre timmar!
Kram världen,
Mackan