Fjällräven Extreme Marathon 2003
Efter att ha legat och tränat ganska hårt uppe i Vuollerim i 2 veckor var det dags att åka ner till Åre för FEM 50. Hade bestämt att unna mig två vilodagar innan och for ner till Åre på onsdagen. Lite nervöst om vilan skulle räcka för ett tvådagarslopp men strax efter mig till Åre kom Tomas och Ann och med sällskap blev det lättare att låta bli att fundera för mycket på sånt.
Hade vissa problem att få ut kartorna då Danne inte skulle dyka upp förrän sent men efter lite diskussioner fick jag ut kitet. Nu var det hem och göra vägval. Såg okej ut men det var öppet för misstag dag 1 kändes det som. Hämtade Danne på kvällen och ett vägval ändrades efter diskussion med honom samt våra rumsgrannar Oscar och Bertil. Dom hade en del rutin i de här terrängen...
När det var dags för start kändes benen oförskämt pigga efter senaste tidens hårdkörning så det var bara att tacka och ta emot! Starten gick och vi hade bestämt oss för att ta det lite lugnt men inte för lugnt men det var bara att glida med i strömmen av löpare som sprang upp efter den lilla stigen. Gick lite långsamt och det kändes lite som om vi inte sprang riktigt åt rätt håll men med huvudet under armen så var det bara en liten reflektion. Som tyvärr visade sig vara rätt. Vi kom på misstaget och avvek från klungan men det var lite sent och vi fick ta oss igenom hemsk terräng. Kom fram lite ovanför första kontrollen men enligt höjdmätaren var vi nedanför och man ska ju lita på tekniken...not! Ytterligare 5 minuter kostade det och vi hade tappat 15 minuter till första kontrollen.
Nu var vi båda sura och körde på hårt första biten till andra och fick visuell kontakt med Tomas och Ann igen. Sen tog vi ett annat vägväl som i teorin var bra men kartan visar inte hur mycket ljung och mossa det är och det var rejält tungt i det stråket vi klättrade uppför fjället. Jag var sugen på att bryta i det läget då vi var så långt efter men det sa jag inte till Danne. Dessutom stukade jag till foten, det var motvind och regn. Humöret var sådär... Men plötsligt så kände jag mig rejält pigg. Vi tog lite placeringar och nu flöt det på bra men det var inte slut på motgångar. Mitt emellan tvåan och trean börjar Danne krampa rejält. Bara att slå av på takten. Resten av etappen kämpar Danne oerhört tappert medan jag får en väldigt behaglig resa in då vi går på halvfart. Till sista kontrollen har han dock piggnat till och frågar om jag är spurtsugen då vi precis kommit ikapp två lag. Jag stämplar sista precis före en
konkurrent och drar iväg som bara den med 500 meter kvar. Vänder mig om men Danne står kvar vid sista med tokkramp! Tar det lite lugnt men med 100 kvar springer Jojo och hans kompis förbi. Nu är det spurt som gäller och dom betvingas med 2 sekunder. YES!
Till vår förvåning ligger vi på 15:e plats med bara 7 sekunder upp till 13:e så nu är det bara att ladda för morgondagen!
Dag 2 börjar inte bra. Jag mår illa på väg till start av någon anledning men det går som tur är över innan start! Vi hejar lite på Tomas/Ann och Lotta/Johan som startar samt träffar en gammal klubbkompis, Ola, så tiden gick snabbt innan vi skulle iväg. Starten går och det känns piggt. Vi tar ett lag till första kontrollen och Jojo ligger på rulle bakom fram till 3:e kontrollen då vi rycker. Tror vi…Vi fick ett försprång på 50-100 meter när någon skriker ”NEDSKRÄPNING” bakom oss. Danne har tappat sin vattenflaska så det är bara att vänd och hämta. Nåväl, vi har en lång klättring uppförskutan framför oss och vi lyckas gå ifrån där. Jag mår illa igen och vågar knappt dricka men vi håller hyggligt bra tempo. Känns oroligt då jag vet att jag måste få i mig energi men vill inte spy. Två riktigt starka lag kommer ikapp oss upp till toppen. Däruppe är det svinkallt och dimmigt men en massa publik. Skoj!
Sista biten ner blir en kamp mot döden för mig. Jätteläskig utförslöpning och jag har ingen lust att ramla alls men Danne kör på med dödsförakt med sin grymma teknik. Han får vänta lite på fegisen... Vid sista kontrollen kan vi konstatera att vi är helt ensamma och vi kan springa i mål utan att behöva riskera kramp. Cedric sitter vid tidtagningen och vi får ett snabbt besked om att det blev en 13:e plats!
Vi är jättenöjda med tävlingen! 13 av vad jag tror 125 startande lag är jättebra. 7 timmar och 21 minuter höll vi på sammanlagt. 2650 höjdmeter betvingades totalt och hur långt vi sprang vågar jag inte tänka på.Bra arrangemang och många trevliga människor! Hoppas dock att dom går tillbaks till den gamla bättre kartan till nästa år.