Frankfurt Marathon, 2005-10-30, aka Älgjakten
Då var det dags igen.
Säsongens stora mål. Jag satte redan för ett år sen upp målet att gå under 2.46
på maran under 2005. Alla andra mål var egentligen bara delmål för att uppnå
detta huvudmål.
Den tävlingsförberedande
fasen gick jag in i dagen efter St:Eriksloppet, dvs 7 veckor innan Frankfurt.
Ett program som hade vissa modifieringar mot tidigare för att ge lite mer
inspiration och högre andel kvalitet. Allt flöt på ruskigt bra under hela
perioden, som grädde på moset dessutom en bra tid i ALJ-Open som var min enda
tävling under dessa 7 veckor. Liten störning med 10 dagar kvar i form av en
lätt förkylning som gjorde att ett pass fick ställas in men den var helt över
med 4 dagar kvar till start. Med andra ord så kunde jag våga sätta en bra
fartplan som löd på en sluttid av 2:44:30.
Jag, Petri och MK åkte
ner till Frankfurt på fredag eftermiddag och möttes av värme. Jo, vi hade ju
sett på prognoserna att det skulle bli varmt men man hoppas ju ändå alltid.
Hämtade ut nummerlapparna på en gång och sen in på ett kanonhotell. Vid
frukosten på lördag så noteras att Kenyanerna börjat anlända. Som tur var hade
jag en t-shirt som för ett otränat öga kan indikera att jag skulle vara svensk
OS-deltagare. Ett flertal kenyaner ser rejält skakade ut. Tror jag….
Lördagen tillbringades
först på sportmässa, därefter kände vi på banan lite och konstaterade återigen
att det var varmt ute. Svetten rann ordentligt efter bara några minuter. Kände
mig inte alls så pigg i benen som jag hade hoppats men det betyder inte
nödvändigtvis något. Sen ner på stan för att försöka köpa lite mat (läs öl) och
titta lite. Lyckan var fullständig hos MK och Petri när dom hade Nike Mayfly
till salu i en butik. Jag stödköpte ett par jag med men utan intention att
springa i dom denna gång. I hotellhissen mötte vi Anna Rahm och Henrik Östling
som också kommit ner. Anna frågar lite undrande om vi verkligen ska springa i
nya skor. Svaret blir ett ”ja”, ett ”nej” samt ett något undvikande svar… Sen
blir det lite softande samt att jag och Petri går ut och käkar tillsammans med
Ann, Tz och Cédric. Alla är nu kanonladdade. MK då? Ja, just ja, han föredrar
att sitta ensam i ett hörn av hotellrummet gnagandes på gammal rå fisk som en
annan Gollum. Ska tydligen vara bättre laddning än italiensk mat. J
Söndag morgon, vaknar upp
med huvudvärk och tryck i bihålorna. Rummet är kolmörkt men jag hör misstänkta
ljud från badrummet. Ropar och ut dyker Gollum med en powerbar i handen. Aha,
toafrukost… Mycket irriterande med huvudvärk men tar en magnecyl och hoppas att
det ska gå över. Det var väldigt varmt i rummet så jag misstänkte att det hade
med det i kombination med vitargoladdningen att göra. Gollum går ner till
frukosten men jag lagar egen gröt på rummet och går sen ner och lämnar in mina
vätskeflaskor till arrangören. Laddar lite med musik samt hämtar Mattias i
lobbyn och ger lite instruktioner för vätskelangning. Hängslen och livrem
funkar bäst! En halvtimme innan start går vi ner till fållorna. Träffar de
andra och jag försöker värma upp tillsammans med Kenyanerna men Asics-Polizei
fångar in mig och motar mig tillbaks in i fållan. Damn it! Alla är laddade och
Micke har lyckats fixa en grymt schysst utklädnad som älg. Fantastiskt bra!
När startskottet går är
det full fokus på att hålla ner farten. Tycker att jag bromsar och bromsar men
första kilometern går ändå på 3.48. Bromsar lite till och landar nästa på 3.52.
Det känns helt lagom och nu rullar jag på. Älgen har sprungit om mig men jag
ser inga andra smurfar. Nästa kilometer är svagt uppför och landar på 4.01.
Satan! Är helt säker på att detta kanske inte är min dag och accepterar att jag
får kanske bara satsa på PB. Fokuserar nu bara på att springa avslappnat och
att skita i klockan. Det ger 3.53 och 3.47 på nästföljande. Yes! Rycker lite
egen vätska vid vätskekontrollen och rullar på i utförsbacken ner mot 6 km.
Hoppsan, 3.40 blev det visst men gör antagandet att det var 3:an som var lång
och denna kort. Nästföljande går på 3.48 och 3.49. Tror att skyltarna sitter
fel för det känns ovanligt lätt men jag fortsätter att köra på känsla. Här
kommer Petri ikapp och jag ropar åt honom att han har bra med spunk i sig som
också vågar hålla denna fart. Vi sänker lite lätt ner till 3.54. Tror vi. Men
det var nog en lång kilometer för vid 10:an är vi nere på 3.36. Får langning av
Mattias och Ellinor samt att jag har egen flaska vid officiella kontrollen.
Denna får Petri av mig och han blir glad. 38.09 på första milen och det känns
helsoft.
11:an går på 4.02 men jag
bryr mig inte om det. Petri däremot sticker då. Jag ligger lugnt kvar och ser
honom segla iväg. Idag är det känsla som gäller som sagt. Nu är det konstant
3.53-3.54. Det händer inte så mycket annat än att jag fokuserar på att hänga
med i min klunga. Tar en gel vid 12.5 km och vid 15 km så har jag 57.43. Tänker
att nu räcker det att hålla 4 min/km in så fetpersar jag. Börjar längta efter
Tz och vid 17 km står han. Jag får langning och samtidigt höjs farten i
klungan. Tappar 20 meter på dom och måste agera. Tar ett snabbt beslut att
trycka ikapp så snabbt som möjligt och gör ett ryck. Det gör att kilometern går
på 3.50 och så även nästa. Kommer in i flytet igen och landar ett par på
3.52/3.51 vilket gör att mil två går på 38.53. Perfekt! Halvmaran landar på
1.21.17 och nu närmar jag mig Petri snabbt samt att älghornen börjat skymta i
horisonten. Livet leker och jag med det. Kilometermarkeringarna liksom bara
kommer. Lustig känsla men jag klagar inte. Klockan säger att det går snabbt men
det känns som om jag är ute och joggar. 3.51-3.52-3.55-3.50-3.55 och jag ligger
som klistrad som tvåa i min klunga förutom under 6-700 meter då jag drar.
Precis vid 25 km är jag ikapp Petri och skriker åt honom att det bara är 17 km
kvar. Tankarna går nu som att ”det är fan bara 69 minuter kvar på säsongen och
jag ska inte vika ner mig”. Det kan inte hända! Solen steker på bra nu och jag
kan inte dricka så mycket jag vill pga magskvalp. Tänker att det enda som kan
stoppa mig nu är att jag blir för dehydrerad.
Mellan 25 och 26 km är
det ganska kraftigt uppför och killen jag legat bakom rycker. Trots att jag
gillar att springa uppför känner jag att det går för snabbt och släpper honom.
Kilometern går ändå på 4.00 och när det sen bär utför så flyter jag fram och
med 3.43 är jag ikapp igen. Nu blir det skugga ett tag och jag passar på att
stoppa ner kepsen bak i brallorna för att slippa trycket av den. 4.00 på nästa
som är uppför och jag börjar mer och mer närma mig älgen. Allt känns kanon när
kilometer 29 går på 3.54. Ett band lirar Rocky-musiken och det är häftigt i det
läget vilket ger en snabb kilometer på 3.50. 1.55.53 är mer än 3 minuter
snabbare vid 30 km än i Rotterdam och jag tänker att nu missar jag inte perset!
38.52 på den milen är återigen perfekt. Nu kommer jag också ifatt älgen vilket
känns skönt, speciellt eftersom han håller bra fart fortfarande. Hakar på där
och vi springer tillsammans fram emot näst sista langningen vid 31 km, får en
flaska av någon och Mattias ropar att det blir ingen langning vid 37 km. Det
känns okej då det ändå är svårt att dricka så mycket. Vi älgar vidare upp mot
32 km och jag muttrar till Micke att nu börjar det bli jobbigt. Han svarar att
det ska vara jobbigt nu. Som tack för det så börjar jag sega ifrån honom.
Nu börjar den stora
utmaningen. Det är helt fritt från
skugga och 3 km raksträcka följt av en liten sväng och sen 2 km till rakt fram.
Solen steker och jag är glad att jag har kepsen med mig. Ska sätta på mig den
när jag upptäcker att den är borta. Aj, aj, aj! Mycket negativa tankar men jag
jobbar bort dom med att om jag bara kommer fram till 37 km så kommer in bland
publik igen samt att det blir variation och hemlängtan. Kilometrarna börjar gå
snäppet långsammare trots att jag höjer ansträngningsnivån markant.
3.57-3.57-3.57-3.56-3.59 upp till 35 km. Jag är mycket nöjd att jag ändå håller
sub 4 men frågan är hur länge jag ska orka. Strax efter 35 km är det vätska.
Vill egentligen ha min flaska med sportdryck men jag väljer att i princip
stanna för att få i mig två muggar vatten. Detta tillsammans med en gel. Helt
nödvändigt för att komma i mål bedömer jag det just då. Jag passerar nu löpare
med jämna mellanrum och av älgen syns intet. 36:an avverkas på 4.02 trots
stoppet och upp till 37 så är jag återigen nere på 3.57. Kroppen skriker efter
att stanna men huvudet säger nej. All fokus är nu på att hålla fart. Publiken
hjälper till helt suveränt genom att ropa mitt namn och jag tänker att jag vill
öka för komma in under 2.44 samtidigt som jag är skraj för att tappa all fart.
Nästa km på 3.58, otroligt nöjd men det är tufft med varje steg. Försöker med
någon sorts Radcliffe-stil för att hålla farten men likväl tappar jag upp till
4.03 på 39:an. Dessutom går det nu svagt uppför mot 40. Inte bra. Upp till 40
så är det hur segt som helst och jag tänker att tar jag mig bara dit så kan jag
alltid springa snabbt på ren vilja in till mål. 4.08 visar klockan och milen
har gått på 39.57. Nu ska jag bara fixa sub 2.45!
I det läget så börjar jag
höra folk skrika bakom mig. Vad fan är det dom skriker? Jo ”Elch-Elch-Elch”.
Kollar bakåt och jo det är Älg-Micke som kommer i en för mig fruktansvärd fart.
Försöker öka men han närmar sig obönhörligt. Med 1700 meter kvar är han ikapp
och jag försöker verkligen haka på men det går bara inte. 3.57 på kilometern
och nu är det bara 1200 kvar. Nu är det bara att slugga och sista 700 upp mot
sista skylten så är det fri sikt. Allt går på vilja och hux-flux kan jag svänga
in för sista 200 metrarna och in i mässhallen. Ser älgen på nära håll nu och
försöker spurta men det är på väg att krampa. Samtidigt kommer en löpare till
upp bakifrån och går om. Satan, inte en chans att jag släpper honom. Ser
klockan och jag kommer fixa under 2.44.30 om jag bara inte snubblar. Spurtar
ner killen och blir omfamnad av en gigantisk svettig älg när jag kommer över
mållinjen. Oj oj oj vad skönt. Nytt pers med nästan 5 minuter!!!
Stapplar ut i solen igen
som nu plötsligt är njutbar och snackar med Cédric, Lars och Göran S som redan
gått i mål. Bälgar i mig cola och Enervit och löparna droppar in en efter en på
fina tider. 2.46 av MK är jag grymt impad av. Mitt i allt snack dyker en
skrikande och gråtande Rolle upp. ”Jag klarade det, jag klarade det!” Ja, han
fixade äntligen sub 3. Så härligt att se!
Resten av dagen och
kvällen blev en massa socialt umgänge med roliga klubbkompisar, god mat och öl.
Fan vad kul det är att vara med i FK Studenterna!
Stort tack till
framförallt Petri och MK för att vi hade så djävla skoj hela helgen. Stort tack
till Coach Walker som alltid ställer upp med hjälp och goda råd. Stort tack
till Tz, Ellinor, Mattias och Anna som langade. Sen sist men inte minst tack
alla klubbkompisar som gör att resan fram till målet är så grymt rolig. Under
denna period framförallt Micke som jag kört de flesta nyckelpassen med och som
står ut med mitt pladder, respekt!
Lite mer för
siffernördarna:
5 km 0:19:23
10 km 0:38:09
(0:18:47)
15 km 0:57:43
(0:19:35)
20 km 1:17:02
(0:19:19)
21,1 km 1:21:17
25 km 1:36:26
(0:19:24)
30 km 1:55:54
(0:19:28)
35 km 2:15:42
(0:19:48)
40 km 2:35:51 (0:20:10)
42.2 km 2:44:23