Frankfurt Marathon 2009 – Endast för förryckta
Säsongens stora mål. Dagen då det skulle ske. 25 Oktober i nådens år 2009. Ibland blir det dock inte som man tänkt sig. Vaknade upp på morgonen och kände mig ungefär lika ofräsch som vanligt inför en stor tävling. Lite lätt nackspärr och allmän seghet i kroppen men säg den gång man vaknar och känner sig på topp när det är dags att tävla!
Efter frukost så travade jag, Swyzze och Annica upp till mässan för att lämna in våra personliga vätskeflaskor och det var jätteskönt ute. Lite lätt duggregn och svag, svag vind. Med andra ord perfekt. Lite softande på hotellrummet ett tag där jag passade på att dra lite liniment på nacken för att bli av med stelheten som hade kommit under natten och nackspärrskänslan försvann. 50 minuter innan start träffades hela smurfgänget plus ”North star” i repan. Sen lätt uppvärmning som kändes riktigt bra. Det var många år sen jag fick göra en marauppvärmning i behaglig temperatur på 13-14 grader! Vi gick in i fållan i god tid där jag och Swyzze ställde oss så långt fram som möjligt. Snabb-Sander dök upp där han med och vi småsnackade lite och önskade lycka till. 5 minuter innan start bröt solen igenom och det var väldigt behagligt. Här skulle det springas snabbt!
När skottet gick så startade jag i det jag upplevde som väldigt lugn fart. Med andra ord precis som det ska kännas! Kände redan efter ett några hundra meter att det tjyvsläppte i steget på den hala asfalten och försökte hitta mindre blöta partier. Kanske borde tagit skor med bättre grepp. Nå, inget att göra ngt åt nu. Första kilometern hamnade exakt på target-pace trots den lugna känslan och det är bra! Redan andra kilometern hade jag dock tappat lite fart av någon anledning och jag snäppte upp farten lite. Kändes väldigt lugnt och kontrollerat men utan känslan av att kunna springa så mycket snabbare. Kilometer tre och fyra gick dock i ok fart. Snackade lite med en kille från Strömstad och allt kändes bra. Eftersom det inte gick fortare än just ”ok” så tänkte jag att det får helt enkelt bli en lugn öppning. På väg upp mot första drickan vid 5 km passerade jag Jenny Johansson och bytte några ord med henne. 18.54 vid första 5 km var inte riktigt vad jag planerat men ingen oro för det utan jag började hitta lite mer rätt i fart de efterföljande kilometrarna. Passerade en kille från Helenholm mellan 6 och 7 km men sen upp mot 9 km hände något som jag inte alls gillade. Vänsterbenet kändes svagt och jag fick välkända krampryckningar runt knäet, mer om det senare. Killen från Heleneholm kom ikapp och min fart hade sjunkit ända ned till 3.54/km. Vill man springa på 2.37 är det låååångt från ok. I nedförslöpningen ner mot milpasseringen gick jag med honom men trots att det är svagt utför så gick den bara i 3.53/km och nu kändes det inte alls kul. Något hade hänt med steget och jag började fundera på att kliva av. La ett par tre minuter på dessa funderingar och i så fall vilken mara jag skulle springa snart. Kom fram till att jag hade inget skoj alternativ i bakfickan och kastade bort tankarna.
Gick upp bredvid Heleneholmskillen och farten ökade igen. Ansträngningsmässigt kändes det som att jag var ute och joggade så jag bestämde mig för att ge mig chansen att ta en gel nere vid 12.5 km för att kanske få lite bättre tankar. Det funkade och vid 13 km så hade vi nu en rejäl klunga i släptåg. När jag upptäckte det så backade jag in i den och det kändes verkligen som jogg. Vilket visade sig på farten också. Ibland kan man bryta trender och känslor med en fartökning så efter 15 km tryckte jag på lite. Upp i tät på klungan och nu blev det bättre fart. 3.41 respektive 3.46 på efterföljande kilometrar och klungan var helt splittrad. Egentligen bara Helenholmskillen som hakade på men jag kunde inte hålla farten och samtidigt flytlöpa! Så kilometertiderna började återigen sjunka. Passerade halvan på 1.20.08. Det var inte direkt raketforskning att konstatera att här behövdes det en negativ split. Hade jag det i mig? Kändes fortfarande lätt på något konstigt sätt men jag kunde inte öka farten! Sprang om Anna von Schenk uppe på bron över Main men samma känsla som på träning hade inneburit 3.42-3.45/km var nu snarare 3.49-3.50/km. Vid 25 km så var trenden med andra ord att jag var rökt om jag inte kunde öka. Vilket jag inte kunde. I det läget så gick jag över till plan B. Plan B innebar att gå för årsbästa i stället. Jag var nu ensam och trots att jag släppte ner farten ett snäpp så passerade jag konstant löpare. Kroppen gick nu på autopilot och jag ville bara i mål. Vid 30 km så såg jag något jag absolut inte ville se. En promenerande Swyzze med värmefilt runt sig. Detta trots 16 grader i skuggan och just här var det en mördande sol! Han peppade mig men såg väl att det inte var direkt något driv i steget.
Nu rullade egentligen kilometrarna bara på. Det kändes som om det var ca 4.30-fart men det låg hela tiden strax under 4 min/km. Först vid 35 km började benen kännas lite mer möra. Vilket dom har en tendens att göra oavsett fart. 25000 steg på asfalt tär hur man än vänder och vrider på det. Fortsatte att passera folk men vid 38 km sprang något triatletliknande förbi mig. Vad i helvete! Hakade på honom men mellan 40 och 41 km orkade jag inte riktigt följa. Gjorde ett par rätt kassa kilometrar där runt 40 km men vid 41 km så fanns det liksom inget att förlora utan satte ”fart”. Passerade ytterligare en eller ett par löpare på den långa rakan upp mot mässan och när vi svängde in i Festhalle hade nästan dödat gapet mellan oss. Till publikens jubel lyckades jag uppbringa någon sorts riktig spurt och jag kunde gå om honom 30 meter före mållinjen! Bra för skallen med en positiv avslutning.
Så, vad gick fel? Jag vet faktiskt inte riktigt. Perfekt förhållanden även om det kanske var lite väl varmt. Kan dock inte påstå att värmen störde löpningen på något sätt Att vänsterlåret började krampa så tidigt var tyvärr något jag hade en aning om att det kunde hända. Jag fick en låsning i ryggen efter mitt takklättrande för ett par veckor sen och har haft problem sen dess. Några naprapatbesök har gjort passen precis efter bra men nu blev det nästan en vecka mellan sista justeringen och loppet. Trodde att vilan i sig skulle kompensera men det blev inte bra. Nu ska ryggen stärkas och det här ska läkas ut. Sista korta passet i lördags hade samma dåliga känsla som loppet så något är knas. Jag trodde ändå inte i mina vildaste fantasier att jag skulle kunna springa så här pass ”långsamt” trots benstrulet. Träningen har gått sjukt bra. Om jag jämför med förra hösten så sprang jag halvmaran 2½ minut snabbare. Tusingarna och snabbdistanserna har gått 6-8 sekunder snabbare per km och så även marafartspassen. Detta på samma ansträngningsnivå som förut om inte lättare. Tror aldrig att jag har sprungit marafartspassen med sånt flyt som i år! Behöver jag nämna att långpassen har skötts exemplariskt och med riktigt fin återhämtning? Tror med andra ord att jag inte behöver tillbaks till ritbordet mer än för att kluddra dit bra styrketräning under vintern. Att återhämtningen funkar bra visade sig också i benen dagen efter loppet. Har aldrig någonsin känt mig så oberörd i kroppen efter en mara.
I vilket fall som helst så var det en kanontrevlig resa med kanontrevligt sällskap. Dessutom med lite vip-behandling på flyget ner där jag blev önskad lyckad till av kaptenen i högtalarsystemet. Flygledartornet på Arlanda skickade hälsningen att jag skulle springa på 2.35 och folk applåderade i planet. Skoj, skoj! Hade en riktigt bra helg nere i Frankfurt och hoppas på lika trevligt sällskap på resorna framöver för det kommer fler säsonger och fler lopp. Revanschsuget är stort!
Det jag tar med mig hem från Frankurt är att jag kunde springa på 2.43.00 trots att det inte funkade och det är jag stolt över. Kan inte stoltsera med den tid jag hade velat men jag lyckades byta fokus under loppet och hålla ihop loppet hela vägen in. Extra bonus var en fantastisk trädgårdstomte som fick resa med mig hem tillsammans med sin kusin gjord av choklad. Man får aldrig negligera vikten av bra tomtar i bagaget.
Jag tar dessutom med mig en träningsperiod som varit riktigt skojig och där jag njutit fullt ut många gånger. Det är en resa i sig. Tack till alla nära och kära som stöttat mig under den resans gång!
I vanlig ordning redovisar jag lite passertider:
5 km 00:18:54 10 km 00:37:55 15 km 00:56:59
20 km 01:15:57 21.1 km 01:20:08 25 km 01:35:16
30 km 01:54:41 35 km 02:14:23 40 km 02:34:30
Mål: 02:43:00